R.I.P

Idag är det 3 år sen som min underbara mamma hastigt och lite oväntat gick bort ifrån oss!

Jag trodde aldrig att jag skulle sakna henne så mycket som jag gör. det är fruktansvärt att inte kunna ringa till henne och berätta saker som man vill dela med henne.

Jag minns exakt vad jag gjorde den dagen:

Jag var i Linköping hos min dotter och var ute och gick med barnbarnet som skulle sova. Vi gick i Rydsskogen och min dotter och hennes sambo var i kyrkan och skulle repetera inför det stundande bröllpoet som skulle gå av stapeln den 16 mars. Den här dagen var en fredag då.

Det var en jobbig dag och som tur var fick vi all stöttning av prästen. Vi tände en massa ljus för henne i kyrkan.

Jag fick ockå en massa stöttning från mina syskon som var tillsammans eftersom jag var i Linköping.Så frågade mim underbara bror om han skulle hämta mig men jag valde att stanna kvar eftersom vi hade ett bröllop som också skulle genomföras och att min dotter också var sjuk och behövde all stöttning.

Jag och min dotter tog ett ljust farväl av mamma genom att min bror la telefonen vid hennes öra så att vi kunde prata med henne på det sättet.

Vi beslöt oss för att åka på MCdonalds och äta och när vi sitter där så kommer solen fram och lyser rätt på oss och då säger vi bägge två att nu lyser mamma på oss.

Mamma du är så saknad av mig och det kommer du alltid att vara. Jag kommer aldrig att glömma våra pratstunder om allt som har med handarbeten. matlagning, bakning, lets dance, melodifestivalen, barnbarnen, barnbarnsbarnet och en massa saker som vi pratde om.